När jag läser i en bok att någon annan ligger vid havet och läser en bok så tänker jag att det är det jag vill. Men när jag själv låg vid havet och läste en bok tänkte jag att jag bara väntade och substituerade. När jag låg i ett badkar i Berlin och drack vin och läste en bok ville jag egentligen någonting annat.
Migrationspolitik
28 augusti 2009
Häromdagen satt jag i ett kök med vackert ljusinsläpp och småpratade med en flykting. Hans hjärta hade stannat under tjugo minuter en gång till följd av nio pistolskott i överkroppen och familjen hade systematiskt avrättats. Ändå skall han till varje pris skickas tillbaka, anser man. Han lyfte upp sin tröja och jag tittade förskräckt på hålen i hans mage medan han berättade att det inte är för nöjes skull som han nu lever gömd och isolerad i vårt skitland, det har aldrig välkomnad honom. Han är här därför att en säker död väntar honom i hans eget.
Vi rökte äppeltobak ur en dekorativ vattenpipa och såg i något slags samförstånd ut över vyn från högsta våningen i huset. Flyktingen var mycket vänlig i sin sorgsenhet och jag tänker att jag vill leta upp Tobias Billström och sticka ut hans hjärta med en trubbig kniv.
Det är tur att känslor gör mig handlingsförlamad.
Ur Den ärliga bedragerskan
28 augusti 2009
”O Anna, låt hunden skälla! Låt den tjuta ut min sorgesång över godtycklighet och självbedrägeri, över den milda omedvetna grymheten och enriktningens lätta undanflykter och dumheten, framförallt dumheten, den begåvade ohjälpliga dumheten, tjut ut den i himlens höjd!”
- Tove Jansson
